måndag 30 januari 2012

En MST bosättning

COOPAN heter kooperativet i kommunen Santa Rita utanför São Paulo. Jag möts av Beth Witcel som besökt Sverige och bott hemma hos mig. Hon vill visa sig sitt hus där hon bor med man och tre barn. Jag tappar nästan hakan, ett riktigt fint hus i två plan, som en mindre villa i Sverige, där de verkar ha allt. De 29 familjerna i kooperativet har byggt dem tillsammans.

Här har man kommit så långt att man har ett eget slakteri för grisarna och en anläggning för att ta hand om det organiskt odlade riset. Nu planerar man ett mejeri. Detta betyder att man kommer upp i två minimilöner förutom att man har förmånen av billig mat och egna odlingar. Här finns ett daghem, Internet, en månads semester varav en vecka på stranden i deras gemensamma strandhus. Ungdomarna tjänat bättre än i staden, några har fått åka för att studera och man skickar iväg aktivister för att jobba med MST

Vi tas emot i deras lilla restaurang där de äter lunch gemensamt och öppnar bar under helgerna. Som överallt annars här är det churasco, grillspett, som gäller. Som överallt i världen är det männen som sköter detta och går runt och delar ut köttet, så mycket man vill ha. Men framförallt, här har de fått ett värdigt liv, med allt vad man kan begära av livet och samtidigt producerar man ekologiskt.




Som lite bonus, två klipp med João Pedro Stedilie när han berättar om kapitalismens kris, på portugisiska

tisdag 24 januari 2012

Raumi MST Bahia


Här kommer lite mer om ett band som finns i MST bosättning São Sebastião de Uitinga i det inre av Bahia.

Det mesta handlar om ledaren Raumi, det finns också lite mer om bandet här 

Raumi Souza var killen som steg fram som ledare för bandet, han spelade gitarr. Han fick följa med en av Bagunçaços turnéer till Sverige. Det var inte helt lätt för honom som den snälle killen från landet tillsammans med de tuffa killarna från Salvador. Han blev lite retad för sitt försiktiga sätt, men accepterades trots allt. Folha från Bagunçaço blev hans vän och vi skrapade ihop pengar så att Folha kunde åka upp till bosättningen och hjälpa till.

Raumi blev sedan uttagen att gå en universitetskurs inom MST på kulturområdet i Piaui. Han är nu på frivillig basis ansvarig för kultur och kommunikation för MST i hela Bahia. Genom ett projekt från Latinamerikakommittén i Jönköping har han nu dragit igång två slagverksorkestrar för tjejer i två andra bosättningar i samma region. För bosättningen São Sebastian de Uitinga har bandet betytt att ungdomarna har haft något att bry sig om och det har därför sluppit problem med droger och annat elände.

Nu vill Raumi gå vidare, tillsammans med två vänner vill han skapa något de kallar Cinema da Terra. De har redan prövat att göra en film om MST och vill göra fler dokumentärer. De vill också visa andra filmer på kvällarna, i sin egen bosättning och andra. De letar nu kamera, dator för att redigera och en projektor.  

Två sånger med Raumi Den första och den andra     

lördag 21 januari 2012

Bosättningen S S Uitinga


Det är sjunde eller åttonde gången jag besöker denna lilla bosättning med 90 familjer i kommunen Wagner i Bahias inland. Första gången bodde de i hyddor med väggar av lera. Sedan ett antal år har de sina hus i en väldig oval. Ganska små hus, sedan 2007 har de framfört att de borde få lån att förbättra dem. Nu har detta precis påbörjats, de kommer att få både kök och badrum med rinnande vatten. Bakom detta ligger att Geronimo (som besökt Sverige) kommit in i fullmäktige och sett till att det installerats ett system med rinnande vatten. Nu behöver inte kvinnorna gå ner till floden. På några håll har man till och med tvättmaskin, vilken lättnad.

När jag följer med Roque på en vandring bland odlingarna ser jag först till höger deras tegelfabrik som aldrig blev av, eftersom leverantören snodde pengarna till ugnen. Sen passerar jag Casa da Farinha där man rostar maniokmjöl. Tyvärr har det regnat så lite de senaste tre åren att de har mycket lite maniok, denna fabrik ger därför mycket mindre förtjänst. Samma sak med mamona som de får från ricinbuskarna vars frö används till biodiesel. Mindre regn ger mycket små skördar. Till höger apelsinträden som skulle behövt vatten och nu slokar farligt mycket. Bakom detta ligger klimatförändringarna och de avskogningar som stora jordägare gjort i denna dal för något tiotal år sedan. Fåglarna sjunger inte på morgnarna och folk är dystra säger Raumis pappa.

På åkrarna syns också majs som dött och annat elände. Men några stora fält med grönsaker, tomat, paprika och sallad ser jag som glänser i solen. De konstbevattnas av de som har satsat på att köpa pumpar att bevattna fälten med. Det slår mig att alla de jag träffar på dessa fält är yngre killar, mer företagssamma. Detta har vi lärt oss genom MST säger de.

Som vanligt, jag blir både glad och dyster av att besöka dem, så mycket förhoppningar och så mycket motstånd och så viktiga frågor.